En av dom största fördelarna med att vara au pair och något som jag tror är lite av den största skillnaden när man har en au pair är hur man kan fördela tiden mellan barnen. Eftersom vi har 4 tjejer så kan ni tänka er hur viktigt det är att ge dem alla lika mycket uppmärksamhet och det svåraste tycker jag är att se vem som behöver mest i stunden. Vem behöver verkligen få lite egentid med mamma, pappa eller mig? Det är något jag har lärt mig att se såklart när man lärt känna dom och vet hur dom fungerar också något som fortfarande är lite av ett struggle vissa dagar. När alla skriker rakt ut, vem ska jag prioritera!?

 

Fredagen och lördagen där här veckan har gått lite i det spåret och det är faktiskt då jag känner att jag gör väldigt stor skillnad. En av tjejerna hade en väldigt dålig dag i fredags och behöver verkligen ha oavbruten uppmärksamhet och hjälp av mina host parents, hennes mamma och pappa. Dom andra 3 var helt fine, men fick ju ingen tid alls ihop med mamma och pappa.. det är då jag dyker upp! Eller rättare sagt det är då jag gör väldigt stor skillnad. Vi plockade fram målarböcker, satt på golvet ihop, målade och åt ett late night snack och bara pratade. Lyssnade på lite musik och myste ihop bara, då fick dom 3 all min uppmärksamhet och då faller allt det andra ståhejet lite bort. Jag kunde sitta 1h med dom och bara greja ihop, måla och hålla på, ha en lugn kväll trots det andra kaoset i huset. Jag kunde hjälpa dom borsta tänder, hitta en pyjamas, läsa bok för minsta och krypa upp i sängen hos en av trillingarna tills hon somnade. Det är ett ögonblick som kanske inte händer jämt och hela tiden, men det är då jag känner av att jag gör skillnad. När båten är på väg att kantra så kan mina host parents ta tid till barnet som kanske behöver lite mer just då och ändå känna sig lugna och trygga i att dom andra 3 fortfarande mår bra, tas väl omhand och går och lägger sig och känner sig sedda och älskade!!! Mina små hjärtisar.