Minsta har tappat sina båda framtänder, så "all I want for Christmas is my two front teeth" klingar bra här hemma just nu! Den här veckan har varit fruktansvärt krävande. Min host dad var bortrest största delen av veckan så jag och min host mom har varit ensamna. Långa kvällar och massor med punkter på långa listor som ska bockas av inför jul. Jag slickade igår ihop kuvert, stämplade och satte på frimärken, 360 närmare bestämt då det återigen var dags för årets julkort att skickas ut till nära och kära. Postade det idag, så håll utkik där hemma i Svealand! 

 

Tjejerna har varit så otroligt krävande dom senaste veckorna. Det är inget särskilt som har hänt och det är svårt att sätta fingret på vad det är som inte stämmer just nu. Vi 3 vuxna här hemma är helt slut och jag som har väldigt bra tålamod när det kommer till barnen, tappar det just nu allt som oftast. När dagen är slut är jag både besviken på barnen för hur dom har betett sig, men också på mig själv för när dom inte mår bra så känner jag naturligtvis att jag inte gör ett bra jobb. Trots att jag vet att det inte stämmer och att vi alla gör så gott vi kan just nu så är det ändå svårt att lägga sig på kvällen, somnar med en halvtaskig känsla i kroppen. Jag sover oroligt och få timmar, vaknar på fel sida och tjejerna har no mercy verkligen och sätter igång karusellen allt som oftast direkt dom stiger ur sängen. Det är högljutt här hemma och dom bråkar mycket med varandra och oss, kommer liksom aldrig till ro. Dom vaknar på nätterna och lyssnar aldrig på något vi säger. Förhoppningvis är det bara en fas, det är vanligt att dom tar fart av varandra och när den ena går igång så hakar dom andra bara på.

 

Därav har jag iallafall ingen energi whatsoever. Inget till övers alls verkligen. Vill slänga mobilen genom fönstret och bara sätta mig i bilen och köra runt tills jag hamnar någon annanstans. Jag är trött mest hela tiden och jag har dåligt samvete för att jag inte hinner med att ta hand om, varken mig själv eller andra. Jag saknar min mamma och pappa, men jag har som en inre stress så jag får ingen ro att sätta mig ner och prata med dom när vi väl ringer varandra. Är slut, helt slut. Vill bara lägga mig platt som en pannkaka och vila ihjäl mig! Jag har jobbat mycket, men också varit ledig men som sagt är det svårt att känna sig ledig när man vet att tjejorna inte mår bra. Jag brukar alltid ha som ett go i mig, kan lägga mig efter en hemsk dag men ändå vakna nästa dag och knappt komma ihåg vad som hände föregående dag, men just nu går luften ur mig mest hela tiden. Trots den här känslan så är jag fortfarande så glad att vara här, såna här dagar, veckor och månader har man ju vart man än är i världen och ibland är de bara att bita i det sura äpplet för det blir ju trots alltid bättre!

 

Imorgon är det iallafall äntligen söndag iallfall och jag ska tvinga mig själv att inte göra ett dugg. Bara tänka på mig själv, ta tiden att träna, ringa hem och bara vara. Vila och ta hand om mig själv. Det förtjänar jag! Återkommer imorgon med er roligare och mer positiv ton, jag lovar! Lots of love! xx