BACK WITH MY BABIES
Godmorgon på er! Jag är tillbaka i Winston och har varit i 1 vecka nu. Blandade känslor verkligen, men de är väl så det blir när man reser mellan två hem och två familjer! Mitt jet lag börjar lägga sig, har nämligen vaknat vid 5 varje morgon och legat och snott mig i sängen, äkta vargtimma. Haft lite ont i magen när jag vaknat, varit nära tårar bara mest för att det känns konstigt att över en natt vakna på ett nytt ställe, att i hallen inte se min bror utan tjejerna och äta frukost med en annan mamma och pappa. Inte jobbigt på det sättet att jag inte vill vara här utan bara lite för snabb vändning som blev mer känslomässig än jag trodde. Tagen på sängen helt enkelt med saknad efter min familj och min bästis, men jag vet också att det här är inte något som inte går över, men bara jobbigt att behöva återigen vänja sig att vara utan dem!
MEN så skönt att vara tillbaka hemma! Sova i min säng, ha min egen bil igen och krama på min host mom och tjejerna! Blev upphämtad av min host mom och när vi svängde in på uppfarten stod min host dad och alla tjejerna på trappen och skrek, viftade med armana med en stor skylt där det stod "Welcome home Daniela". Så fort jag gick på planet kändes det ändå okej, säga hejdå är inte min grej och dagen innan jag åker vill jag bara ska försvinna. Så väl på planet kändes det bra, jobbigt men ändå skönt. Väl tillbaka samma sak, lättnad att ha landat men ändå tufft att byta över en dag sådär. Minsta grät nästan när hon såg mig och jag henne, hon har frågat efter mig varje dag när jag ska komma hem igen och hon har hela veckan varit som ett plåster på mig, kramat och bara ropat för att se till att jag är närheten och kvar hemma. Så jag vet att om bara några dagar kommer allt kännas precis som vanligt och hur bra som helst, men tills dess så kommer min resväska få stå ouppackad och jag kommer ha ena foten i USA och andra kvar i Sverige, ibland är de bara så. Kommer tycka lite synd om mig själv och ringa hem till Sverige lite mer än vanligt. Men som sagt, det är fint ändå att ha två hem och två familjer! Bilden är från våran söndagsmiddag på OTC på en av mina smulor! Lots of love. Puss på er!
Daniela,
Till att börja med så har du en underbar blogg. Trillade in på den för någon månad sedan och har sedan dess följt ditt liv :-)
Du skriver så otroligt bra och just detta inlägget fick mig att bli rörd. Helt underbart att du ska förlänga ditt au pair år och vilket underbart välkomnande du fick. Fortsätt att inspirera som jag tycker att du gjort så väl i din blogg.
Själv kommer jag åka som au pair under nästa sommar. Skulle ha åkt efter min student 2009, men andra saker har hela tiden kommit ivägen. Men nu har jag min sista chans då jag fyller 26 nästa år och DEN SKA jag ta!!! :-) Kramis, Amira